Här sitter jag.Kan inte sova. Äter negerboll (ja,d heter så) och dricker ett stort glas vatten med massa is i.Precis som när jag var gravid. Har idag blivit besatt av isvatten.Lugn,jag är 100% ej gravid. Bara törstig.
Törstig på livet,vad vet jag.
Kan inte sova. Ligger och tänker. Låg och läste och därefter låg och tänkte.Ja,nåt har hänt. Stora saker.
Jag har idag börjat läsa bok! Min andra bok i livet. Varför? Jag undrar samma sak.
Jag har uppoffrat mycket sista tiden. Jag har förändrat enormt mycket.
Och varför? Bevisa en sak för en person tydligen. Inte tänkt på riktigt innan. Alla psykoterapeuter har kommit fram till det. Att kanske återfå något jag aldrig kommer att få.

Jag har,efter 16år av vegetarism börjat äta kött. Och nu ser jag nästan ner på vegetarianer.
Salami,leverpastej och köttfärs som är så gott..
Jag har börjat läsa bok, börjat dricka öl, som jag HATAT sen 2000 då jag jobbade på ölfabrik. Jag klarade inte av lukten längre.Smaken smakade jäst. Nej,det gick fetbort. Nu vill jag inte dricka annat än en god,kall öl. Har dock fortfarande svårt att skilja öl från öl,precis som vin o whisky.
Jag är jag, en våg...En våg som ligger i obalans. Pendlar upp och ner för vågen. Höger,vänster,tvärt.Och så börjar högern sakta åka ner igen. Sånna e vi.Vågar. Men vi vågar! Mycket genom livet. Nu låter jag filosofisk igen. Skyller på att jag är våg,precis som att min mor skyller allt på att hon är född i april, därmed vädur. Om man ber henne äta något nytt,låter det "nej,det går inte...jag är född i april och vi gör inte sånt"
Denna replik hör man ofta.
Men mamma....kan inte du vidga dina vyer bara lite? Kan inte du gå på en koncert innan du dör?
NEJ,jag är vädur,vi gör inte sånt. VI är bestämda och ingen kan få oss att göra nåt vi inte vill.

Hmm...ok...och idag befinner sig tanten i Peru,SJÄLV...Tanten som är vädur och kan inte vara ensam mer än 5minuter..Hmm..OK. Och dessutom kan inte en vädur åka utomlands själv,sittta på ett plan själv,för nån som är född i april gör inte sånt.Hmm...min kära mor det.

Vart var jag nu igen? Just det. Uppoffringar.
Jag har skaffat mig ett jobb,äter kött,dricker öl,har en framtidsplan,läser bok. Allt detta för att bevisa,få tillbaka nåt jag inte kan få. Jag vill ha hus,ha en båt. Plocka svamp i skogen.Ligga i hängmattan och läsa vidare. Vill klippa gräset,bada bastu,bada i havet och bara njuta av livet och familjen.

Så synd.

Tydligen. Enligt psykologer. Men ja...nånstans i bakhuvudet finns det sanning..Eller ja...det var väl därför jag började med det hela. Nu vet jag dock att allt är försent,och livet går vidare.
Men jag började iaf....Snacka om att älska nån mer än livet i sig. Skulle nån gjort dessa uppoffringar för mig,jävlar skulle jag ge d en chans. Om det nu nån gång skulle hända mig.

Men men...jag är en våg i obalans,som befinner sig ändå i balans med massa kul och vänner som älskar mig mer än jag mig själv. Jag har inte många vänner,men många känner mig. Men ok 7pers känner mig väldigt väl.Det är iofs ganska många. Många fler känner mig knappt väl.Men de som känner mig accepterar mig för den jag är. En halvpatetisk,halvrolig brud på 32 år (om 2dagar) som kan sitta tyst i ett rum och lyssna på andras problem medans jag själv bara vill skrika "JAG DÅ???"
Jag är den som kan sitta Otyst i ett rum och bara tjata medans andra bara tänker "JAG DÅ?"
Jag är jag,som ni älskar för den jag är....önskar bara att man fattade det nångång.
Jag är lätt att lära känna,men svår att förstå. Går det ihop? Kanske det.
Många har kanske fel uppfattning om mig,fastän jag är mig själv hela tiden. Men de som har känt mig länge vet var jag står och hur jag fungerar. Jag är inte längre svår....
Jag är halvgalen,rastlös,ologisk,och ställer alltid upp.Även för de jag inte känner. Jag må vara dum,men jag är full av kärlek och omtanke. Jag är alldeles för ärlig. Tänker inte till utan bara säger rakt ut.
Jag är en underbar partner, som tar med min partner på roliga små äventyr,som finns där och lyssnar.Låser dörren och bara finns med. Jag vet....jag är inte så dålig som jag ofta tror. Jag har tyvärr trott mer på mina små djävlar på axeln istället för att lyssna på min partner. Men jag har lärt mig...så mycket...Jag har lärt mig att ta emot,att tro. Att det som sägs menas,och inte bara sägs för att sägas.
Jag är jag. Galen.Jag är den folk avundas eller hatar.Jag är den som känner sig minst i världen eller alldeles för stor. Oftast är jag bara en liten ärta i den stora världen och alla omkring mig har lyckats utom jag.
Samtidigt som jag är en liten ärta så är jag stor och stark som Hulken,smart som Macgyver,och snygg som nån snygg brud...haha...:)

Godnatt
xxxx