Det har varit mycket.Fullt med folk,varit med vännerna,ätit massa mat,lekt en massa.
Varit hemma med tösen ett bra tag. Hon opererades i måndags. Under tiden satt jag med mitt x och väntade...
Vågade inte öppna munnen för allt jag säger verkar ju bara vara fel.
Men jag pratade lite men ändå inte mycket.Fast jag som alltid har massor att säga...
Mestadels satt jag mest och tänkte på en sak:
Att jag o han har varit tillsammans...i 6år till och med. Och allt det har jag glömt. 2 främlingar som sitter i ett väntrum. SÅ kändes det.
Mycket märklig känsla.Inget att prata om,fast ändå säkert 10000 saker.
Beundrar de flesta omkring mig som träffas,pratas som 2 vanliga vuxna med och om sina barn.Som ses lite då och då och umgås som familj.Som inte låter sig styras av den andre partnern utan försvarar sitt ex. Ja,det är många som gör det. Vuxna människor. Märker själv på tösen hur mycket hon vill. För det är en del "mamma o pappa ska vara tillsammans"
Hennes önskan för 2v sen var att mamma o pappa ska pussas.
Jag har skrattat åt det där en del,men efter att jag har pratat med vänner förstår jag att det inte är så konstigt. Barns högsta önskan är ju mamma o pappa som en enhet.
Det är nog så för mig med.På nåt sätt.Att ha sina 2 största tryggheter ihop.
Jag kan inte säga mer än "det kommer inte att hända" och "vi har våra liv"
Men samtidigt kanske barn inte kan släppa på hoppet.
Jaja...
Nog om det.
Har fått en katt här hemma. En gammal tant. Som gömmer sig eller kelar hela tiden. Jag o katter....Gillar inte de värst...de lever sitt egna liv.Allt enligt deras villkor. Saknar min hund som faaaaan.
Vill be mitt ex ta med henne hit, när han väl ska lämna tösen,men jag är så rädd för att få ett asgarv i luren...Jätte rätt.Och det gör mig så ledsen. Har ju uppfostrat hunden i 4 år,inget jag kan radera bort.
Annars har jag haft lugna dagar. Imorn blir d iaf fest. Länge sen nu.
Efter att ha haft massa barn omkring med skrik,tjöt,gnäll...speciellt idag,på restaurangen.Bjöd ena vännen på lunch och ungarna skrek och hade sig. Vi hann inte prata mycket...
Ja,så d blir nog kul imorn.
Betalat räkningar med. Björken hjälpte mig med att läsa upp ocr och han blev lite chockad över min el räkning.
Ja,men d e så när man bor 3 pers....Och det är jag som betalar. Jag betalar mycket.Jag bjuder på mat,jag bjuder på mitt hem.Jag jag jag...
Jag får öl ute. Inte för att jag går ut så ofta,och det handlar inte om 10 öl/kväll...2-3 kanske.
Men det hjälper inte min ekonomi. Jag har fått middag hemma...3ggr. Jag bjuder varje dag.Något varje dag iaf.Även om det är en kopp kaffe så är det något.
Hade jag haft en normal lön skulle jag säkert köpa mobiler,surfplattor till den som verkligen ville ha en. Kul att ge.....tycker jag iaf.Att överraska. För jag är inte snål.Men eftersom jag inte har pengar kan jag ju inte det. Bara mat,mitt sällskap,min el,mitt hem.
Och det är jobbigt....för jag har knappt råd att försörja mig själv, och jag försörjer 3.
Och säger man NEJ klassas man som snål...det vill jag verkligen inte. Blivit kallad det förut. När man var ung. Men nu fattar ju de att jag inte var snål..jag hade bara inga pengar,medans de bodde hos mamma o pappa o hade d bra. Jag bodde i en egen lgh med soc.Som då inte var mycket.
Jag o Ruby har knappt setts på ett tag heller.Tråkigt.Vi ska ses om en månad?! lång tid tycker jag,men han e depp för att d inte blev han o jag. Jag vet inte....d går över..
Synd bara att vänskap försvinner på d sättet,för jag tror inte vi kommer att umgås så mycket framöver.
//2758
