MsEvl

Och jag fick en del "klagan" över att jag fnissar,skrattar bort saker.Jag hade en kompis med mig,som lyssnade,som ej tog parti.

Men när det där kom upp, när jag sa att jag ALLTID har varit störd..rolig,o skrattar,  bet hon sig i tungan som hon själv sa d..."jag bet så jag fick ont,för så länge jag har känt dig,dubbelt så länge som du honom,har du alltid varit sån här"

Jag frågade bästa vännerna,om jag var annorlunda förut.. Nej,alltid likadan.

Så vi pratade länge om det där under en lunch,hur märkligt det är...att när man går isär och inte umgås mer,så glömmer man ens positiva sidor,det som har varit bra och positivt.Man kommer mest ihåg det negativa.

Och det är sant. Men när jag tänkte på det där,kom jag på att hans släkt tyckte från dag 1 att jag var som jag var.STÖRD,på ett bra sätt.

SÅ ne,jag har alltid varit speciell..

Men ja,man minns mest det "o"positiva. Märkligt nog.

Men när någon dör, DÅ kommer man ihåg det positiva igen.

Märkligt det där