Önskan efter en farmor
Kategori: Allmänt
Sen la jag mig på soffan och fick frågan "varför ligger du bara,gör nåt,ligg inte bara"
Blev så ledsen..
Istället för att krama om mig, när han vet att jag mår dåligt,så blir jag bara pressad.
hur svårt e d att fråga om jag vill fika på stan (vi har gjort d 3ggr under 6år)
hur svårt e d att tvinga mig på bio, tvinga mig nånstans...
istället får jag bara nertryck.
Krama en o bara säga att d ordnar sig..hålla om..Finns inte..Jag e skör. (jag e ju kvinna:) )
Min depression e inget som bara kommer plötsligt.den finns där o har funnits där sen åratal.Ändå försöker jag le o vara glad. Men när jag blir liggande så ska man väl hjälpa till?
Så han tog med sig hund o barn o jag gick upp o storstädade. Plockade bort skit.
Det e grunden till min depression. All skit. Visst,han diskar,han lagar sin mat o han tvättar. Jag gör allt annat. Men det e ingenting enligt honom. Jag e en dålig mamma,dålig på allt.
Så jag grät o lyssnade på Paradise Lost på högvolym,samtidigt som jag storstädade.
Jag vill så gärna vara själv,lämnad ifred för ett tag..Så skönt d vore.
Även oehört ledsen för att Sessan inte har en farmor eller farfar.Visst,de lever. Farmor bor 5min härifrån.Men verkar aldrig ha tid för sitt barnbarn.Så många ggr jag bett Pål ringa o höra om hon kan ha Sessan. Vi får alltid ett nej...Nej,för att hon ska till sin kille.... Inte ens julklappen har hon fått...ne,för att hon e hos sin kille.
Och jag får ju höra från andra hur tragiskt d e..o d får mig att må ännu värre. Ok...hennes kille bor 1h härifrån..men har hon tid att köra d flera ggr per vecka,kan man väl fan komma hit o önska god jul o ta en fika runt julen? Jag fattar inte... vi som alla trodde att d skulle bli hon som skulle ha sessan mest,inte min mor.
För så stolt o glad hon var för att få sitt första barnbarn...Hela hennes jobb vet om d,för hon e sååå stolt o glad..
O d hela käns bara sååå falskt.
Jag o Pål tackar min mamma för att hon tar hand om Sessan när vi ber om d. Hon e inte jobbig,hon skriker inte,hon e bara snäll.Och så enkel. SÅ jag fattar inte.
Hon har haft henne 3ggr på snart 2år. Och hon bor alltså 4km från oss.
Sessan farfar har aldrig ens skickat ett kort till Sessan,ens en liten nalle. Han bor visserligen 500km härifrån.Mn det e ingen ursäkt. Min pappa bor långt härifrån me,men de har träffat sessan en del gånger. Och skickar pengar så jag kan köpa lite kläder när d e jul eller födelsedag.
Ne,man blir ledsen..Så jag har svårt att se dessa 2 pers i ögonen.Allt känns bara fel o falskt.o när man e en ärlig person har man svårt för att låtsas som ingenting o le. D e inte jag...
Sessan vet inte vem farmor e...o visst,hon har velat komma hit på fika många ggr,men sen kommer d där "nee...jag kan inte""Ne,jag ska till ön"
Om jag o Pål gör slut, kommer hon att hälsa på Sessan o Pål mer då? sånt man tänker ofta på..
Jag vet att Pål tycker som mig,men han vågarinte säga till...fastän de pratar ofta i telefonen. D samma med hans pappa..D där Vågandet...Ställa mot väggen. Finns inte.
SLUTA VARA SÅ JÄVLA GLAD FÖR ATT NI HAR ETT BARNBARN,NÄR HON INTE ENS FINNS FÖR ER!
Så..nu e jag gladare:) Ska ta min medicin oxå,så jag e pratglad imorgon...
Nu e veckan ville en killkompis att jag skulle med på bio:) It´s a date!
Sen ska jag till J. o fika:) Sen blir d öl med S. Sen blir d Lek o Buslandet med killkompisen t helgen...Fast med han vet man aldrig...
Jag behöver sånt här..komma ut,göra annat...Tack för mig,nu ska jag åter glo på mordfall.
O hungrig har jag varit hela dagen..nu me..får väl äta nudlar..Har nog idag gått upp alla mina 3kg jag just gått ner..haha
